Åker söderut via väg 395, stannar en natt i Lone Pine innan jag fortsätter söderut och tar då väg 190 österut genom nationalparken Death Valley.
Nationalparken ligger öster om Sierra Nevada, en näringsfattig landsänkning av öken omgiven av berg. Finns lite småbuskar och småträd, men annars ett dött landskap som karaktäriseras som badlands på engelska. Landskapet har bildats genom en kombination av kraftiga regn, extrem hetta (som mest 57 C), torka och ibland jordbävningar. Soppatorsk eller punktering blir svårlösliga problem här ute i öknen, då landskapet verkar obefolkat.
På väg mot Death Valley. Att köra motorcykel i 40 grader plus kan jämföras med att stoppa in en bordsfläkt i en torrbastu, fast med större frihetskänsla. Dessutom hade jag sett lite för mycket fotboll kvällen före - på Jack´s saloon i Lone Pine.
Snart måste jag vrida på reserven och friheten begränsas en aning.
Börjar undra om det finns någon mack här ute i öknen?
Till slut dyker en ödslig bensinmack upp och jag svänger lyckligt in mot pumparna, över en asfalterad plan med lite grus och småsten på. En upplevelse av att kliva ut på isen med skridskoskydden på inträder plötsligt! Men kanske känslan att köra omkull är mer brutal? Som tur var hade jag köpt en motorcykel med skyddsbågar för händelser som denna, visserligen oförsäkrad. Nåja, de fyllde sin funktion, men ena bågen böjde sig över fotplattan och fotbromsen, vilket innebar att jag inte längre kunde använda fotbromsen. På macken hade de bara en hammare att erbjuda och det gick tyvärr inte att slå tillbaka bågen. Inte mycket att göra åt saken, får väl försöka att fixa det i Las Vegas - nästa anhalt.
Fortsätter genom öknen och mot Las Vegas som bara ligger 10-20 mil bort ...
